Man blir ju för fan illa mående!
Jag har kännt nu ett bra tag att jag bara vill här ifrån, fort som fan. Bara packa väskan och ta bilen och åka bort, bara jag kommer utanför komun gränsen så skulle det bli en enorm lättnad. Komma bort några dagar. Allt här är som en stannad klocka. Tex när man varit borta så har det inte hänt nå annat än att folk hittat på fler osannolika rykten och samma jävla pessimister sitter och klagar, sitter där och missunnar samma jävla människor och ibland vart 3månad kan det byta samtals ämne och prata illa om någon annan för att den där tror att den är nå och hoppas bla bla bla! Usch man blir på riktigt illa mående. Alltså att sitta och gnälla om andra att hur elaka, dumma, idiotiska och misslyckade alla andra är utom dom.
Är det svårt att vara glad och säga: Åh vad glad jag är över att dom är tillsamman, att dom har skaffat barn, att den där har gått ner i vikt etc etc listan kan bli lång på exempel. Tar det så emot att säga det? Tar det så i deras uppbygda pefekta fasad som är på låtsads att de inte kan säga: vad kul! Sticker det verkligen så i ögonen på andra att andra människor har det bra? Bara för att dom inte har det bra så ska ingen annan ha det, så tänker dom!
Jag är stolt över att säga att jag är glad över den där personens skull att den träffar den där personen, att den där personen skaffat barn fast än den är en ung person, att den där klarade sig i olyckan och inte borde vara död, att den där har fått en andra chans och slutat med sitt missbruk, att den där har gift sig, att den där är värd den där bilen pga sitt hårda arbete, att den där går och får hjälp etc etc. Jag älskar att se andra människor glada och framför allt att skratta!
Varför har andra så svårt med det?
Nu jävlar har jag rört om ordentligt i grytan hoppas det prickar där det ska!
Kunde inte sagt det bättre själv!!
Är det svårt att vara glad och säga: Åh vad glad jag är över att dom är tillsamman, att dom har skaffat barn, att den där har gått ner i vikt etc etc listan kan bli lång på exempel. Tar det så emot att säga det? Tar det så i deras uppbygda pefekta fasad som är på låtsads att de inte kan säga: vad kul! Sticker det verkligen så i ögonen på andra att andra människor har det bra? Bara för att dom inte har det bra så ska ingen annan ha det, så tänker dom!
Jag är stolt över att säga att jag är glad över den där personens skull att den träffar den där personen, att den där personen skaffat barn fast än den är en ung person, att den där klarade sig i olyckan och inte borde vara död, att den där har fått en andra chans och slutat med sitt missbruk, att den där har gift sig, att den där är värd den där bilen pga sitt hårda arbete, att den där går och får hjälp etc etc. Jag älskar att se andra människor glada och framför allt att skratta!
Varför har andra så svårt med det?
Nu jävlar har jag rört om ordentligt i grytan hoppas det prickar där det ska!
Kunde inte sagt det bättre själv!!
Kommentarer
Trackback
